Ruggskidor (zeroskidor)

Under helgens snöväder passade jag på att göra lite tester av ruggskidor. Både zeroskidor och ”vanliga” ruggskidor. Nollgradigt och helt färsk nysnö på Lugnet. Bra förhållande för att göra sådana test. Jag har tidigare haft endast ett par zeroskidor (se bild nedan) och är mycket förtjust att åka på dom. Tyvärr är det inte allt för ofta som det är lämpliga förhållanden för att kunna åka på och experimentera med olika ”inställningar” på dem. Så jag ville verkligen passa på nu!

Utöver det par zeroskidor jag haft sedan tidigare fick jag med mig ett par till med samma sorts ruggyta och ett par ”vanliga” ruggskidor med en ruggyta i grafit precis som resten av belaget. Vid tävling täcker vi alltid den ruggade ytan med en vattenavstötande fluorvätska, den vi vanligen använder är Rex Hydrex. Nu vid testet täckte vi ruggen med flytande silikon istället.

Till min hjälp vid testerna hade jag min klubbkamrat Oskar. Vi har testat skidor säkert över hundra gånger tillsammans. Så vid det här laget vet vi vad den andra gillar och inte gillar samt förstår precis vad den andra menar när vi beskriver vilka egenskaper vi upplever att skidorna har för varandra. Det ger en form av trygghet att kunna testa och diskutera skidor på det sättet.

Som referens i testet hade vi Oskars skinskidor. Inte den bästa referensen kanske, men vi viste i alla fall hur dom går.

Jag är som sagt förtjust i att åka på ruggskidor och speciellt zeroskidor. Jag har ofta testat och använt dom som alternativ till klisterskidor på tävling, långt upp på plussidan på termometern. Jag har åkt på dom i allt ifrån riktigt blöt snö som har börjat omvandlas till rejält snöfall med relativt torr snö till glansiga och glasartade spår. I våras åkte jag Grönklittsjakten i 7°C på mina zeroskidor. Anledningen till att jag valde dom före det par klisterskidor jag också hade klara var att zeroskidorna gick mycket bättre att staka på och endast hade marginellt sämre fäste. På så sätt undvek jag att tappa så mycket på platten mot dom som stakade helt utan fästvalla på skidorna. Vid stakning på klisterskidor, speciellt med nysnö, riskerar klistret att ligga i och bromsa upp vid varje stavtag. Med ruggskidor uppstår inte samma problem.

Till testet i lördags hade vi min gamla zeroskida, en lite hårdare zeroskida av samma modell som tidigare tillhört Erik Silfver, samt en specialskida för ruggföre Peltonen tog fram för ganska många år sedan.

Vi fick göra några justeringar av bindningsposition och grovlek på ruggen under testerna, men tillslut fick vi bra resultat från alla tre par skidor. Lite olika känsla och egenskaper, men tre bra par skidor. Zeroskidorna liknade varandra i känsla men hade på grund av de olika spannkurvorna också lite olika egenskaper. Det udda paret gick riktigt bra men det var antagligen lite för torrt i snön för dem då det var lite svårt att få något bra fäste.

Överlag blev det ett bra test! Man lär sig något nytt varje gång man gör sådana här test. Erfarenheter som gör att man blir bättre på att plocka ut och välja skidor, även i svåra situationer.

/Måns