Uppdrag: rädda guldparet!
Detta är på sätt och vis en uppföljning på det förra inlägget från skid-SM i Borås. Där jag tappade skidan och tvingades bryta loppet innan det knappt hade börjat. Bindningen släppte från skidan på ett sätt som den inte ska kunna göra när den sattes under hård belastning i åkningen. Det blir lite nördigt härifrån.
Bindningsmodeller, NIS-plattor, skruvar och laminat
Med det bindningssystem som jag använder skjuts bindningen på skidan och låser fast i en platta som är fastlimmad på skidan (se bild 1 för illustration). Den skidan som bindningen lossnade på är väldigt gammal för att fortfarande vara ett tävlingspar. Den har först tillhört Axel Ekström i ett par säsonger och sedan varit många många år i min skidpark. Skidorna har gått väldigt många tävlingar och jag har gjort några av mina bästa resultat på dem. Så trots att den nog snart har 10 år på nacken är den i många fören fortfarande mitt bästa par.
Med åren och med många byten av bindningar och bindningspositioner har antagligen de limmade plattorna slitits så att de inte längre låser fast bindningarna lika hårt längre. Speciellt när den bindning jag använder mig av nu Rottefella Xceleraror Pro Classic inte sitter riktigt lika tight som föregångaren Rottefella xcelerator 2.0 classic. Därav den tragikomiska incidenten med tappad skida på SM 3-milen.
Så, för att rädda detta väldigt bra skidpar och fortsatt kunna tävla på dem ett tag till utan att vara rädd att tappa skidorna var något tvunget att göras. Med hjälp av Peltonen och Rottefellas avgående chef för race service komponerade vi ihop en högst oortodox lösning. Med hjälp av en Rottefella xcelerator 2.0 classic en borrmaskin och en självborrande bingningsskruv tillhörande Rottefellas rullskidbindning hoppas vi ha kunnat rädda skidparet. Detta är alltså egentligen en skida som absolut inte är byggd för att skruva fast en bindning. Den saknar laminat att fästa en skruv i under bindningen.
Efter att ha testat att borra och skruva i en annan kasserad skida och bindning och plasten visat sig oväntat seg och tålig bestämde vi oss för att våga sätta en skruv i skidan ändå. Vi nyttjade det befintliga hålet back på xcelerator 2.0 classic då det innebär att skruven, som förstås inte går att försänka, kommer att hamna i hålfoten och således inte förstöra karbonpjäxorna. Resultatet ser ni nedan.
Hoppas skidan håller
Nu är det bara att hoppas att denna lösning håller så länge som möjligt! Det är förstås riskabelt att skruva i en skida som inte är byggs för att skruva i.
Andra liknande inlägg:
