Vasaloppet elit 2021

För några veckor sedan insåg jag att jag klarade anmälningskraven för att få anmäla mig till Vasaloppet elit. Efter några dagars velande resonerade jag att det ändå inte är några andra viktiga tävlingar i närheten. Tidigare år har jag ofta tävlat i Norgescup denna helg. Vilket förstås inte var aktuellt detta år. Jag insåg också att jag kanske aldrig får en bättre möjlighet att testa på Vasaloppet än detta år med begränsat antal deltagare och utan att behöva åka något seedningslopp, då mina FIS-punkter var tillräckligt bra. Sagt och gjort, jag och min klubbkamrat Alexander Mathisen anmälde oss till Vasaloppet elit 2021.

Jag tänkte att jag skulle göra en akut förberedelse för loppet efter Sverigecup-tävlingarna i Boden. Alltså en Vasaloppssatsning på knappt två veckor. Tyvärr fick luftrören rejält med stryk i Boden, precis som tidigare under säsongen i Östersund. Jag kunde knappt träna alls veckan efter Boden. Således var min förberedelsetid nere på en vecka. Jag hann åtminstone med några rena stakpass. Men stod där på startlinjen igår nästan helt oförberedd och utan att ha tränat för att åka ett lopp som Vasaloppet.

Jag hade fått flera råd om att ta det lugnt och inte gå för hårt i första backen. Tyvärr tog jag det lite väl lugnt. Jag plockade förvisso en del placeringar men kunde ha gått mycket, mycket hårdare och kört upp mig bra mycket mer för att hamna i lite bättre klungor. Jag kom sedan inte in i någon bra rytm uppe på myrarna. Där det gick lätt utför eller lätt uppför tyckte jag att jag var mycket starkare än den klunga jag åkte med. Men när det var helt platt fick jag istället slita ont för att hänga med. Genom Mångsbodarna hade jag dock lyckats åka ifrån tidigare nämnd klunga. Jag åkte en stund som en del av en trio tillsammans med Robert Brundin och Kjertil Tyrom. I kommande del av banan hade jag dock bättre glid än båda dessa herrar. Jag hamnade efter ett tag helt själv en liten bit framför en större klunga. På en av sjöarna mellan Risberg och Evertsberg fastnade min ena skida i ett spår i manchestern och jag gick ikull rejält. Lyckligtvis slog jag mig inte särskilt mycket och både stavar och skidor höll. Jag fick dock slita hårt för att komma ifatt den klunga jag legat strax före.

In mot Evertsberg efter knappt halva loppet kom jag in i min enda riktiga svacka i loppet. Kanske delvis på vurpan strax innan och lite för hård körning för att ta mig ifatt. Dessvärre var svackan riktigt djup och och jag fick släppa klungan och ytterligare några åkare förbi mig innan kroppen började vakna till igen i utförskörningarna efter Evertsberg. Härifrån och fram till Oxberg åkte jag riktigt bra och tog tillbaka några av de placeringar jag tidigare tappat.

Efter kontrollen i Oxberg gav olyckligtvis min rygg upp helt. Det gjorde fruktansvärt ont att ens försöka gå ner i fartställning utför och jag kunde inte ta i alls i stakningen, utan stod mest och petade med stavarna. Jag tappade gott och väl 10-15 minuter och ganska många placeringar de sista 25 kilometrarna.

Det var fruktansvärt irriterande att komma i mål och känna att jag hade så mycket kvar att ge om bara ryggen hade hållit. Jag är förstås inte alls nöjd med mitt resultat. Men nu har jag i alla fall gjort mitt Första Vasalopp. En häftig upplevelse trots avsaknad av publik och den stämning som brukar vara under Vasaloppsveckan.